Jo, man testar sin tinktur på skägglav (Usnea filipendula).
Vi plockade skägglaven för ett par månader sedan. Det var lite mulet och tyst i skogen. Vi hade redan valt ut platsen. I skogarna i Östergötland hos svärmor där det är tyst och ensligt. Aldrig ser vi en levande människa när vi är ute i skogarna där. Och skägglaven växer ymnigt. Den vajade sakta i vinden och ingav en känsla av lugn men också ödslighet.
För att vara säker på att det var skägglaven så gjorde vi gummibandstricket. Skägglaven har en elastisk tråd som du kan känna om du försiktigt tar i ändarna och drar lite lätt.
För att göra tinkturen valde vi att följa herbalisten Stephen Buhners råd. Han har skrivit den fantastiska boken "Herbal Antibiotics" (1999) där han tar upp framtidens växter såsom skägglav, berberiner som t ex Mahonia, malört, etc.
Vi torkade skägglaven och malde den i mixern till ett pulver. Den inre, elastiska tråden är vit medan det yttre skalet är grönt. Vi var tvungna att mixa ett bra tag, så skägglaven är rätt tålig visade det sig.
Buhners rekommendation är att göra en tinktur i två steg. Först gör du ett vattenbad, för att med hjälp av värmen extrahera de vattenlösliga polysackariderna som finns i de inre, vita trådarna. Därefter tillför du alkoholen, som har kapaciteten att extrahera andra ämnen som till exempel "usnic acid", som finns i det yttre skalet.
Vi använde oss av ration 1:5, en del skägglav och 5 delar vätska. Vätskan delades lika mellan vatten och alkohol. Alkoholen vi använde var 50%.
Nu har vår tinktur stått i 6 veckor och vi har silat den och den är redo för användning.
Ps. Örtfabrikens tinkturer är framställda av våra grymma odlare; men för eget bruk gör vi en del egna tinkturer som till exempel den här av skägglav.