Häxprocesserna i Sverige

April 5, 2025

Häxprocesserna vilar som en mörk skugga över Sverige. I samband med den stora utställningen Häxor på Historiska museet i Stockholm så lästes de dömdas namn upp och domarna revs symboliskt.

Foto: Pompe Hedengren (bild från Historiska Museet, Utställning Häxor)

Det statliga museet stod bakom detta. Arbetet pågår nu för att få domarna även juridiskt upphävda. De stora häxprocesserna i Sverige ägde rum senare än i många länder på kontinenten. Cirka 300 personer avrättades för trolldom i Sverige under häxjakten 1668-1676. Denna epok brukar gå under namnet "Det stora oväsendet". Den sista häxan som dömdes till döden i Sverige var en 80-årig kvinna i Eskilstuna. Kvinnan halshöggs 1704.

Först 1779 avskaffades straffet för trolldom i lagboken. Häxprocesserna i Sverige hängde samman med kyrkans stora makt och det kontrollsamhälle som då fanns. De som anklagats för häxeri ställdes inför en trolldomskommission (en slags domstol). I rättegångarna vittnade barn och vuxna om hur vissa utpekade kvinnor, och ibland även män, blivit besatta av djävulen. Ett vanligt berättande var att den anklagade fört med sig barn till Blåkulla där de vistats tillsammans med djävulen och fått uppleva olika hemskheter. Ett barns berättelse och ett uppvisat blåmärke (vilket kunde tolkas som ett häxmärke) kunde vara tillräckligt för att döma en människa till döden för häxeri.

Örtfabriken har tidigare skrivit om örtagården till minne av Malin Matsdotter på Söder i Stockholm. Malin var en av offren för häxprocesserna. Örtagården är ett initiativ för minnas och att för att skapa medvetenhet om denna del av historien och upprättelse för offren. Så här säger initiativtagaren Hella Nathorst-Böös om varför hon ansåg att det var viktigt med detta minnesmärke:

"Jag märkte hur lite kunskap folk har om stadens häxprocesser, och ville ge upprättelse till dem som drabbades av häxprocesserna genom ett minnesmärke. Sedan har alltfler kommit med i processen, och idéerna har skiftat om minnesmärket och platsen där det ska ligga. När vi kom på att minnesmärket ska vara en örtagård, och skickade in ett medborgarförslag om det, så föll alla bitar på plats. Stadsdelsnämnden på Södermalm - där Stockholms häxprocesser ägde rum och de inblandade bodde - var eniga när de beviljade medborgarförslaget och att delvis finansiera det".

I norra Sverige finns ett annat fint initiativ för att minnas och hedra offren för häxprocesserna, Häxmuseet. Med sin utställning "Tidens tro drabbar människan" vill museet belysa hur tro ledde till hysteri och att 79 människor halshöggs och avrättades i Torsåker i Ångermanland år 1675.

Vad säger oss historien om var vi är idag? För mig har häxprocesserna satt fingret på en djup sorg inom mig. Det som förtrycktes och mördades då är något vi fortfarande saknar och längtar efter nu. Det som halshöggs och förnedrades då, är något som fortfarande ringaktas och bespottas idag. Genom att lyfta denna del av historien upp till ytan har åtminstone jag fått upp ögonen för detta. Och genom att öppna ögonen för detta kan jag förstå vad det är jag inte har haft tillgång till. Och då kan jag börja leta mig tillbaka till det och försonas.

Vill du veta mer om häxprocesserna och historien? Lyssna på Sveriges radios intressanta podd om Häxmorden.