Skogsrået, skogens väktare och drottning, inte bara lever bland träden, utan hon kan anta gestalten av ett träd, leva i ett träd, vara ett träd. Hon kan förvandlas, transformeras. Hennes träd är enen, eller enebusken om man så vill.
Skogsrået besjälar och personifierar enen. Ibland har enebusken setts som ett ogräs som människan velat avlägsna. Men försöker du ta bort enen genom att bränna den så kan du få höra ljud. Skogsrån höll nämligen till i enen och dessa väsnades något gruvligt när busken brändes. Detta enligt uppteckningar på våra svenska folkminnesarkiv.
Enligt ett folkminne från Värmland förvandlande hon sig till en enbuske när en man jagade henne i skogen. Detta för mina tankar till myter från antiken där kvinnliga mytologiska varelser blev jagade av manliga gudar. Kvinnorna undkom och fick sin frihet genom att förvandla sig till träd.
Det är inte enbart skogens drottning som lever i enen. Enbusken har i äldre, svensk folktradition setts som ett magiskt andeträd. Ja det berättas om enstaka, äldre enar i vilka andar troddes leva. I synnerhet ska, enligt en uppteckning, anden högljutt ha sagt ifrån när enebusken skulle huggas ned.
Talet mellan anden och en man som ville hugga enen pratas det ännu om bland allmogen på 1800-talet, enligt folkminnesinsamlaren Richard Dybeck. I Nordiska museets arkiv finns det många uppteckningar om konversationer mellan människa och olika träd, konversationer som ägde rum när människan tänkt hugga ner trädet.
Enligt växtskribenten Johannes Henriksson ska även älvor ha hållit till inne i trädet. Vår nordiska natur är, i folklorens värld, sannerligen förtrollande. Den bär på lager bortom det uppenbara.
Text: Sara Bonadea George
Bild: Theodor Kittelsen