Älggräs (Filipendula ulmaria) eller älgört?

Har du använt älggräs? Kanske älggräs i droppar eller älggräs som infusion? Passa på nu att plocka den och ha den med dig in i vinterns mörker. 

Älggräs har en mycket speciell doft och smak. Har du känt den? Det verkar som att du antingen älskar den eller avskyr den. För en del påminner smaken om marsipan eller mer specifikt, tuggummit Jenka. Vi håller med på den punkten.

Älggräs blommar yvigt efter midsommar och många tar tillvara på blommorna för safttillverkning. Älgörten är för tydlighetens skull inte giftig. Vi har testat att använda älggräs i desserter. Till exempel som smaksättare i pannacotta. Återigen var det delad mening bland våra gäster. En del tyckte den var jättegod, andra fick något undvikande i blicken. Om du inte har tillgång till färskt älggräs, kan du använda torkad ört istället.

Som ört är älggräset förmodligen mest känt då det innehåller salicylsyra, och användes ursprungligen för att utveckla aspirin. År 1869 var första gången det aktiva ämnet extraherades ur växten. Men när du fördjupar dig i älggräset, kommer du snabbt se att dess användningsområden och vad älggräs är bra för är betydligt bredare än så.

På engelska heter örten Meadowsweet och har även kallats "Queen of meadows". Poetiskt. Älggräset har en lång tradition inom europeisk örtlära och är en av de mest omtalade vildväxterna. 

Men varför heter den älggräs eller, som den kanske bör kallas, älgört på svenska?
Först och främst är det inte ett gräs, trots namnet. Den tillhör rosväxterna. Kanske har den fått sitt namn för att älgarna älskar den? Snarare så undviker djur denna ört. En förklaring, som du kan läsa mer om här, är att namnet förmodligen har förvanskats. Älgörten växer gärna på fuktiga platser, ofta där det växer alar. Gamla namn som beskriver detta är algräs.

Berätta gärna hur du använder älggräset och vad du tycker om smak och doft!